Tidens somrar.

Tidens somrar rullar fram över skog och vatten, över de bubblande skratten och den tröstlösa natten. Tidens förändring låter mig gå, men inte utan att komma ihåg. Den vill inte få mig att glömma utan få mig att förstå, att efter varje frusen natt, väntar en klarare och alltmer värmande morgondag. Tidens minnen ömmar när de träder fram och läggs som på hög över mitt trasiga land. Jag blundar och långsamt börjar mitt hjärta åter slå när mitt öga möts av strålarna ifrån en sprungen vår. Det nya gräset träder fram för att ge liv åt en färglös strand. En tidlös himlen väntar där någonstans.

Ovårdade relationer.

Ovårdade relationer behöver städas upp och läggas i ordning. Allt har sin tid och sin plats sägs det. En relation till sin älskade eller nära vän rullar inte på av sig själv om man inte rår om den och lever med den. Livet mellan oss båda behöver fläta oss samman inte skapa knutar som blir hårdare ju mer vi drar. Att gå vidare för att kunna mötas i ett annat ljus eller för att kunna förstå vad som fört oss ifrån varann känns grymt men nödvändigt. Vi vill skydda oss själva och varann ifrån de sidor som sårar och visar oss svaga. Men istället kanske just det svaga är det som för oss närmare och får oss att förstå varandra. Det finns i min mening ingen gräns mellan hjärtat, hjärnan och själen, de talar fritt med varann och jag önskar jag lär mig att lyssna i stället för att försöka förstå.

Sagornas Sunne!

Efter en tripp till Sagornas lika Sunne fick jag med mig ett knippe rader som jag här nedan hällt upp i vas.

Det är något visst med människor. Det är något visst mellan väggar och golv. Det är något visst med tankar som svävar fritt utan kontroll. Det är något visst mellan tomrum och ifyllda blad . Det är något visst med att röra sig framåt och ibland stiga av. 

En dikt från det svarta!

Vattnets forsar rusar fram
Lungor fylls med vatten
Frigörs av egen hand
Kostnaden är blodet
Rinner som en stilla flod
Ett löv på öppet hav
Våga ligga stilla
Se mot nästa vattendrag

/vildajessica

Fredrik Reinfeldt vs Martin Luther King

Det är inte alltid jag blir en aning stel och misstänksam när jag hör att någon har en ny idé. Det brukar för det mesta vara positivt och uppfriskande att reflektera och prata om nya tankar. Men när detta gäller Sveriges statsminister som lagt ihop 1+1 och fått det till 4 miljarder mera pengar på sitt eget konto så blir jag en anings orolig och sätter tet i vrångstrupen där jag sitter vid mitt second hand köpta frukostbord och precis vaknat upp efter ett jobbpass vid de äldre och sjukas sida. Alltså, hur tänker karln? och är han på riktigt? skulle precis som Torsten Flink vilja nypa både mig själv och Reinfeld i rumpan för att se om det är mardröm eller verklighet. Så, han vill alltså att vi ska jobba och tjäna vårt samhälle så länge vi är vid liv och kan andas ut och in för egen maskin. Detta eftersom han fått statistik om att vartannat barn som föds väntas nu leva tills det är 100 år. Jag skulle vilja att detta betydde- Mer tid för varann och för livet i sig, att vi får tid att njuta av att vi lyckats förlänga jordelivet och dessutom får en liten ersättning (pension) för att vi ställt upp för samhällets plikter. För mig som musiker kanske det iof inte blir så stor skillnad då man är van att leva på bröd och vatten och ta dagen som den kommer, om den kommer. Men om jag nu skulle ställa mig i ledet och jobba heltid med något tänkbart eller otänkbart då skulle ja nog ännu mer känna av den där ryggvärken och hjärnbristen och vilja avsluta mina sista år på den där stranden med de där människorna jag längtar efter och mår bra med. Reinfieldt vill att vi ska ha möjlighet till "karriärs byte"-Jo för det har ju fungerat fint för alla uppsagda och arbetslösa hittills? De timmarna jag jobbar och spenderar tid med 70+arna, känns det inte så troligt att de skulle vilja, eller ens ha möjlighet att jobba till 75 år. Undrar om herr statsminister vet vad som händer med kroppen efter ett fysiskt och psykiskt tungt arbete. Jag tycker absolut att man ska få välja, vill man fortsätta att arbeta varsågod, det kan ju göra gott i många avseenden, men inget krav!!!
Raden av ord som följer upplever jag som hot emot mänskligheten komponerat av Reinfeldt him self trots sin höga ålder...tyvärr inge klokare.
"Om människor tror att vi kan leva allt längre och korta ner vårt arbetsliv, då kommer pensionen att bli lägre. Och då är frågan, är människor beredda till det? Det tror jag i stor utsträckning att människor inte är".
Nej Fredrik Reinfiled, du kommer aldrig bli någon Martin Luther King, hur hårt jag än nyper mig i armen.

Medial hetsjakt!

Då står jag här igen, mot medias upplåsta magar. De vann en enkel seger denna gång, men nästa gång ska jag vara mer vaksam. Jag som gång på gång försöker att påminna mig om att det som skrivs i tidningarna bör ses med en anings skelögdhet och inte direkt på det som skrivs. I detta fall, som inte ett blinkande öga har missat, handlar det om kostym klädda människor som granskas in i sömmarna. Helt rätt tycker jag, men någonstans vänds det ett och flera blad där jag för en stund tappar bort mina egna reflektioner i de uppblåstas magar. Och det är då de passar på och surrar till det, vrider och vänder, kastar skit och hånar. Men vem är det som väljer vilket ämne som ska vara dagens snackis runt fikabordet. De blaskor som jag alltför ofta sneglar upp emot är som ett plåster på näthinnan. Det går liksom inte att komma undan eller tvätta bort och i min mänskliga nyfikenhet vill jag veta vad det är de tycker att jag har missat. Vem som har gjort vad och mot/med vem? Sedan kan rubriker som kanske inte anses som lika smaskiga men ack så viktiga, gå oss förbi för att jag, vi/många är så lätt roade/oroade. Jag skulle inte vilja vara den personen som media bestämmer sig för att sätta tänderna i och silar sönder tills det endast är ett ruttet kadaver kvar av allt dumt och ogenomtänkt jag sysslat med under mina år som levande överlevare.

Religionsmusik!

Det gäller att våga för att upptäcka nya vägar och att inte välja och agera är också ett val. Tänk vad mycket jag skulle missat om jag inte hoppat på de tåg som svängt in framför min dörr. Vilka härliga människor jag sprungit in i, fastnat i och sprungit ifrån också för den delen. Men framförallt har jag lärt mig mycket om mig själv och hittat vassa och mjuka stenar att skriva musik om. För när allt kommer omkring så är min stora överlevare sång och musik. Det finns de som försökt ta den ifrån mig eller format den till något okänsligt och för en stund lyckats lura mig genom att locka med falsk glöd. En så stark brinnande känsla för något kan lätt göra att man tror på allt som har med den att göra, och precis som med kärleken kan den göra dig blind. Musiken finns där och vaggar mig till sömns och ger mig ny energi när bruset och knastret försöker ta över. Musik är på något sätt min egen gud och därmed min religion. Sen finns det givetvis som i de andra religionerna, de som missbrukar den och för propaganda och kastar in smuts som inte hör hemma där. När jag på ett nutida sätt googlar religionsmusik, kommer de upp som två ord, religion musik. Men för mig sitter de fast sammanflätade.
Peace out.